stússelèg'e
(V)
person som er inneslutta og lite føre seg og kan samstundes sjå noko "dum" ut
Sjå også stussen, adverbet stússeleg (V), adjektivet stússelég'e (H).
Dei tvei brǿan våre stússelège fysst da trefte fræminde. 'U æ så stússelèg å úsamelèg, Hæge.
- Hankjønn
- stússelèg'e
- Hokjønn
-
stússelèg
- Inkjekjønn
-
stússelegt
- Fleirtal
-
stússelège
- Komparativ
-
stússelègare
- Superlativ
-
stússelègaste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
stússelègji
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
stússelège
- Komparativ hankjønn
-
stússelègari
- Superlativ hankjønn
-
stússelègasti
- Registreringsgrunn
- Annleis bruk / tyding
- Ordklasse
- Adjektiv
- Vallemål / Hylestadmål
- Vallemål pga. bøying
- Emne
-
Personlege eigenskapar
- Innlese av
- Knut K. Homme (2011)
Registrert: 17.10.2004
Oppdatert: 03.02.2012
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Kjelde:
- Knut K. Homme
- Registrert av:
-
Svein Jore
(17.10.2004)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(14.04.2010)
- Oppdatert av:
-
Knut K. Homme
(03.02.2012)