konstig'e
1. flink, kunstnarleg
Sjå også hag'e, bikundeleg (H) og bikundelèg'e (V).
2. unaturleg, uekte (H)
Sjå også konst og konstigt.
1. Gunne tikjest kåme av mæ alt, 'u æ så konstig å bikundelèg.
2. Dessa blóman sjå så konstige út, da æ nøydde ti' vère av plastikk.
- Hankjønn
- konstig'e
- Hokjønn
-
konstig
- Inkjekjønn
-
konstigt
- Fleirtal
-
konstige
- Komparativ
-
konstigare
- Superlativ
-
konstigaste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
konstigji
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
konstige
- Komparativ hankjønn
-
konstigari
- Superlativ hankjønn
-
konstigasti
- Ordklasse
- Adjektiv
- Emne
-
Personlege eigenskapar
- Innlese av
- Knut K. Homme (2022)
Registrert: 30.10.2004
Oppdatert: 16.02.2012
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Kjelde:
- Gyro T. Homme / Knut K. Homme
- Registrert av:
-
Svein Jore
(30.10.2004)
- Oppdatert av:
- Sigurd Brokke (02.04.2022)