hågvard'e
1. person som er "stor på det", sjølvbyrg
2. vanskeleg framkomeleg terreng.
1. Den gamli lésmannen va' hågvard'e.
2. Der æ hågvardt å úkjǿmt 'å úrelénæ.
- Hankjønn
- hågvard'e
- Hokjønn
-
hågvard
- Inkjekjønn
-
hågvardt
- Fleirtal
-
hågvarde
- Komparativ
-
hågvardare
- Superlativ
-
hågvardaste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
hågvardi
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
hågvarde
- Komparativ hankjønn
-
hågvardari
- Superlativ hankjønn
-
hågvardasti
- Registreringsgrunn
- Dialektord / uttrykk
- Ordklasse
- Adjektiv
- Emne
-
Personlege eigenskapar
- Innlese av
- Knut K. Homme (2007)
Registrert: 10.05.2006
Oppdatert: 25.03.2013
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Kjelde (fritekst):
- Olav J. Rysstad
- Registrert av:
-
Sigurd Brokke
(10.05.2006)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(10.05.2006)
- Oppdatert av:
-
Knut K. Homme
(25.03.2013)
- Intern kommentar:
- KKH: Ross: Fuld af ømfindtlig Selvfølelse, som stødt og myndig afviser al Modsigelse, myndig og prippen; omtrent som = knøsen. Jf. håvar, hågvar.